Det är bra om myndigheter försöker bedriva sin verksamhet på ett så billigt sätt det bara går. Särskilt om det handlar om skattepengar. Men när det står människoliv på spel är det oförsvarligt att välja den näst bästa lösningen.
Då ska alla resurser samlas för att göra chansen till lycklig utgång så stor som möjligt.

”Det ska inte komma in ett enda j-a halvfabrikat i detta kök”.
Den moderata politikern i ledande ställning inom ansvarig nämnd var säker på sin sak. Löftet han gav den skeptiska personalen inom förskoleköket i Vimmerby, inför det förestående införandet av kylmatsystemet, etsade sig fast i minnet, som skrivet i sten.

Jag hörde själv uttalandet i Radio Östergötland. Jag hajade verkligen till och trodde för ett ögonblick att jag hört fel.
Men efter en timme var det dags för en ny lokal nyhetsändning och då spetsade jag öronen. Minsann, stämde det inte att farbrorn i intervjun på radio just sa att; ”har man valt att bo ute på obygden får man räkna med sämre service. Så är det ju”.
Inte blev det nämnvärt bättre av att radion lät obygden stå oemotsagt. Inte heller blev det bättre av att det visade sig vara ett landstingsråd som stod för det oerhört plumpa uttalandet.

Astrid Lindgren gillade att hålla liv i sina figurer. Även om handlingarna i hennes älskade böcker var långt ifrån befriade från bekymmer, så slutade de flesta berättelser oftast mycket gott.
Kanske lite som sagor ska göra.

Ett fungerande trafikflöde, snabba och säkra vägar, bra standard och ett fungerande vägunderhåll. Viktiga frågor att lösa var man än befinner sig i landet - men kanske ännu viktigare i vår region. I södra Östergötland och norra Småland.

Kinda, den sista Sovjetstaten.
Tja, vad Björn Rosengren egentligen menade, då i september 1999, när han kallade Norge för den sista Sovjetstaten, framkommer inte riktigt. Men det engagerade sannerligen, såväl norska statsministern Kjell Magne Bondevik hade åsikter, som den svenska kollegan, Göran Persson. Den senare för övrigt själv känd för att inte vara någon nyansernas mästare.

Det har varit tyst kring vindkraften i södra Kinda nu ett tag. Njut så länge det vara. Av tystnaden alltså.
Nu ska vi föra oväsen av ett helt annat slag. För om det nu är så att det trots allt byggs en vindkraftspark av verkligt stora mått i södra Kinda, i trakterna av Horn och Hycklinge, så påverkas bygden. Det kan vi alla vara överens om.

Allt som sker i Vimmerby behöver inte ske i Vimmerby. För att få till en bra kommun är det viktigt att inte bara sta´n får leva. Dessutom är det på det viset att kommunallagen säger att alla invånare ska ha samma förutsättningar - alla ska betala lika mycket till det gemensamma och alla ska få samma förutsättningar tillbaka.

I Hultsfred kan politikerna knappast hålla ett möte utan att någondera av orden kris, underskott, utflyttning, nedläggning eller elände, dyker upp på dagordningen. Alla gör sitt yttersta för att komma till rätta med den haltande ekonomin. Av den anledningen har Hultsfreds kommun under 2011 köpt in konst för 50 000 kronor. De inköpta verken får samsas med redan inköpta konstverk som placerats i korridorer, på sjuk- och arbetsrum. Samt lagrade i olika magasin.

Att Vimmerby är en fantastisk kommun, med helt unika möjligheter, är ett faktum som knappast kan ha undgått någon. Trots att vi ligger inom bedrövlighetens stödområden och i svåra avfolkningsbygder - så finns det förutsättningar. Finfina möjligheter som många av våra grannar saknar.

Jag vet inte om det slogs något sorts inofficiellt världsrekord i Hycklinge härom kvällen, men chansen är stor.
För aldrig förr har väl ett snustorrt byråkratiskt samrådsmöte helt enligt miljöbalkens reglemente, samlat så många deltagare. Så pålästa deltagare.

Jag skulle vilja slå ett slag för det sunda förnuftet. Jag skulle vilja minska klyftan mellan förslag och beslut.
Ofta kommer förslagen kommer från människor som har en kunskap och ett brinnande engagemang. Som bygger sina tips på bred erfarenhet.

Det ser verkligen inget vidare ut.
Flera butikslokaler i centrala Vimmerby gapar tomma. Och det verkar vara akut brist på idéer och initiativ för att komma till rätta med problemet. Till och med juleljusen på torget lyser… inte, lamporna har gått sönder och ingen vill ta ansvar för att byta dem.

Ju mer det blåser runt husknuten, desto mer ihärdigt viner löftena om att det ska bli bättre leverenssäkerhet på elen. Att elförsörjningen ska vädersäkras, som det så vackert heter.
De boende på glesbygden är hjärtligt trött på alla stormar. Inte på blåsten i sig, den går att hantera - nej, de är sjukligt trötta på alla tele- och elavbrott som följer.