Att antalet äldre i vårt samhälle stiger är ingen nyhet. Vi har på denna plats vid ett flertal tillfällen kunnat konstatera att det är en trevlig och oerhört positiv utveckling, men en utveckling som för med sig nya utmaningar.
Inte minst för samhället. Äldreomsorgen måste ses över i grunden, såväl när det gäller finansiering från samhällets sida, som äldreomsorgen i praktiken.

Det sägs hela tiden att folk struntar högaktningsfullt i storregionfrågan. Att det är en diskussion som förs över deras huvuden.
Ja, kanske det. Men hur litet intresset än är så kommer ingen undan. Den kommer att finnas där som katten ungefär. Vare sig vi vill eller inte.

När E.ON Elnät i Sverige genom sin vd Per-Olof Lindholm i en debattartikel i denna tidning kommenterer den senaste tidens stormar och de effekter detta hade på elförsörjningen så uppkommer följdfrågor.

Gå på vilket kommunfullmäktigesammanträde som helst i Vimmerby. Det formligen flödar av frågor där meningarna går isär. Argumenten haglar mellan bänkarna i Plenisalen och det känns som om det är omöjligt att komma överens om något.
Men det finns ett undantag, en fråga där vad jag vet, alla är överens. En fråga som berör väldigt många. Det gäller KLT, det gäller Stångådalsbanan. Det gäller det kollektiva resandet till och från vår kommun.

När det blev klart att Oskarshamnsbon Håkan Juholt skulle bli ny partiledare i samband med socialdemokraternas extrakongress den 25 mars i år så var det för många ett mycket överraskande val. Visserligen hade Juholt en gedigen politisk bana bakom sig. Han har ständigt erbjudits nya uppdrag under sin karriär som riksdagsman.

De skandalösa förhållanden som uppdagats inom äldreomsorgen på senare tid har i alla fall fört en god sak med sig, nämligen en välbehövlig syreinjektion till äldredebatten. Tyvärr ser jag dock fortfarande merparten av inläggen som ytterst korttänkta, som politiska utspel snarare än försök att bidra till en långsiktig lösning.

Att påstå att roten till det onda hittas i rot-avdraget, är naturligtvis som att svära i kyrkan. Och dessutom gravt felaktigt, eftersom rot-avdraget i all sin enkelhet visar hur mycket stimulans i olika grader direkt påverkar människors beteende.

Jag vet inte vart det kommer ifrån, om det är vetenskapligt bevisat eller bara någon skröna som slagit rot. Men det låter onekligen lockande att av samtliga som nu föds kommer hälften att nå den aktningsvärda åldern hundra år, eller mer.
Vi låter oss nöja med det. Vi väljer att tro att det faktiskt blir så.
Fantastiskt.

Jag var själv på plats i fabriken, den där dagen 1987, när Tomas Gustafsson med flera medarbetare i Ödeshög monterade ihop den sista hojen. Vi grät en smula tillsammans när vi såg den vit-blå-gula Husqvarnan rulla ut i fyrtakt genom fabriksporten och sätta kurs mot södra Europa.
En industrihistoriskt viktig epok hade gått i graven. Köpare var Cagiva och eftersom italienarna bara tillverkat motorcyklar sedan 1978 var köpet viktigt inte minst av strategiska skäl.

När det på onsdagen var partiledardebatt i riksdagen respekterade i princip samtliga deltagande politiker det faktum att partiledare Håkan Juholts olika affärer är under utredning - och koncentrerade sig istället på rent partipolitiska frågor.

Politiskt korrekt? Knappast.
Förnuftigt resonemang? Jajamensan.
Det handlar naturligtvis om Kinda kommuns märkliga samarbete med Kimilili i Kenya. Ett projekt som från start var väldigt behjärtansvärt. Ett stort mänskligt engagemang hos enskilda personer i Kisa gjorde att enskilda medmänniskor i ett för övrigt mycket härjat land fick det bättre.
Som ett glädjande ljus från norr.

På tisdagen nåddes vi av tre nyheter av det mer läbbiga slaget; det var för det första nyheten om de nedspolbara toaborstarna. Det är amerikanska företag, vilka annars, som vill lansera just nedspolbara toaborstar och toarullar i Sverige. Tydligen en stor succé i USA, men från kommunala reningsverk i Sverige protesteras det vilt; ”så dumt att klockorna stannar”.