| |
 |
Famösa turer kring virtuell guidning
|
|
|
Var är hårdvaran? Om den har getts bort är det ett brott mot kommunallagen. Varför har projektet Virtuell guidning inte slutredovisats? Har tjänstemännen grundlurats, eller är det rent av tjänstemän som luras? Vem beslutade om vad, när och varför?
|
För en utomstående kan turerna kring den virtuella guidningen i Gamla Linköping te sig mycket märkliga, med inslag av både dramatik och humor.
I mycket korta drag presenterade Proxigo AB år 2003 ett projekt, där man med ett litet datachip och en mobiltelefon kunde få information om byggnaderna i Gamla Linköping. Till detta högtidliga tillfälle var Göran Persson inbjuden. Men sedan blev det tyst – "görtyst".
Vart tog pengarna vägen? Var finns den så värdefulla hårdvaran? Frågorna är många, och på toppen av detta finns nu ett förslag om virtuell guidning utan datachips. Men frågan är hur de 400 000 kronorna använts och var hårdvaran är i dag. Varför ska Westman-Wernerska stiftelsens medelmottagare, kultur- och fritidsnämnden, använda Proxigos rapport, som numera avancerat till "slutrapport", för att rapportera till Westman-Wernerska stiftelsen?
– Är det inte rimligt att nämnden själv har en uppfattning om huruvida förstudien har kommit fram till förväntade saker, eller om vi ska dra några slutsatser om vad vi ska lära oss inför framtiden? säger Lars Andersson, ordförande i kultur- och fritidsnämnden.
Turerna kring virtuell guidning har varit många under det gångna året. Nu ser det emellertid ut att bli en virtuell guidning i Gamla Linköping trots allt – om än i starkt förenklad version, och om kommunen kan hitta hårdvaran. Har kommunen gett bort hårdvaran är det ett brott mot kommunallagen. Man får nämligen inte ge bort kommunal egendom värd 100 000 kronor.
– Och varför var det så viktigt att blanda in Göran Persson i detta? Var hela projektet redan från början ett bondfångeri, som skulle platsa väl i en gammal pilsnerfilm? funderar Lars Andersson.
Upplägget
Under våren 2003 förbereddes uppläggningen av projektet, och det operativa arbetet startade. På förslag av Gunnar Elfström engagerades för Gamla Linköpings del Lennart Alm för att spela in berättelser om "Kapellet", "Skräddare Swan" och "1873 års bild över Linköping". Inspelningsarbetet genomfördes under maj och juni 2003. En första rapport lämnades till närmast berörda i början av oktober. En reviderad slutrapport presenterades därefter den 23 november i närvaro av Eva Joelsson, Lars Andersson, Ann-Sofie Bergeling, Lars Jagerfeldt, Gunnar Elfström, Catarina Thuning, Britt Sanderö och en representant för företaget Proxigo AB.
Bolag som inte finns
– Vi har hört att hårdvaran ska finnas hos Proxigo AB. Men det är mycket konstigt, då företaget begärdes i likvidation redan i oktober 2003. Stämmer det har man gett bort kommunal egendom till ett bolag som inte finns, säger Lars Andersson och fortsätter:
– I november träffade vi bolagets representanter, alltså representanter för ett bolag som inte fanns vid den tidpunkten.
– Dessutom är det så att det är ett brott mot kommunallagen att ge bort kommunal egendom till privata intressenter, säger Lars Andersson.
Som ersättning för arbetet med förstudien erhöll Proxigo AB enligt avtal 300 000 kronor. Detta pris inkluderar 250 konsulttimmar à 800 kronor och en specialhårdvara värd 100 000 kronor. Övriga upparbetade kostnader, 47 720 kronor, har redovisats för Westman-Wernerska stiftelsen och avser kostnader för fotograf, presentationsbroschyrer och affischer samt ersättning till enheten Gamla Linköping för nedlagt arbete. Kvar finns alltså 52 280 kronor.
– Det är ju bra att det finns 52 000 kronor kvar, men det nya systemet med telefonnummer man ringer kostar 125 000 kronor, så det fattas alltså en del. Det skulle vara bra att få reda på vad konsulterna använt de 200 000 kronorna till, säger Lars Andersson.
Tas upp på sammanträde
Enligt de uppgifter Linköpings Tidning tagit del av var de två konsulterna vid tre tillfällen med på visning och demonstration i Gamla Linköping, vilket bör röra sig om 15–20 timmar.
Men resten, 230 timmar gånger 800 kronor, är det ingen som vet vad de användes till.
– Det enda spår av aktivitet som jag lyckats upptäcka är förslaget att kommunen ska sätta in ytterligare 1,5 miljoner. Men det sa Eva Joelsson nej till utan att behöva använda betänketid, säger Andersson.
Till nästa sammanträde i kultur- och fritidsnämnden ska man förutom den famösa historien om äventyret 2003 också diskutera möjligheten att upphandla en enklare modell för virtuell guidning.
Det handlar kortfattat om att sätta upp små tavlor med ett telefonnummer framför de objekt i Gamla Linköping man vill berätta om.
Besökaren slår telefonnumret och får hela historien om till exempel "Kapellet" rakt in i örat.
Hur ska det finansieras?
– Av de ursprungliga 400 000 kronorna har vi nu 52 000 kronor kvar, och vi kan följaktligen inte betala 125 000, säger Lars Andersson.
|
| Kenneth Uvegård |
Publicerad: 2006-09-21 06:13
|
Skicka artikeln till en vän...
|
|
|
