|
 |
|
 |
 |
|
|
|
|
|
Elephant Man har anklagat (bland många andra) jamaicanska stjärnskottet Sean Paul för att vara en oseriös dancehall-artist samt för godtyckligt utnyttjande av vissa danssteg (som förstås är en viktig del av dancehall-musiken), så nu är det upp till bevis: Kan nya skivan göra honom rättvisa?
|
DANCEHALL
Elephant Man:
”Good 2 Go”
(Warner)
|
Jo visst kan den det. Sean Paul och hans gelikar känns än mer utslätade och anpassade till hitlistorna när man hör utmanaren.
Elephant Man gläfser som bara en äkta jamaican kan, och med sin svåra dialekt och idiotsnabba texter läspar han ogenerat genom hela skivan (det tenderar dock att bli tjatigt efter ett tag).
Han förvaltar musikstilen själ bättre än många andra. Det är till en början inte lika medryckande som de lättillgängliga alternativen, men det är troget sin genre utan att bli fegt.
Elephant Man kan vara lugn; med detta skivsläpp kommer i varje fall Sean Paul inte undan helskinnad, även om det inte är på samma nivå som till exempel Bounty Killers magnifika dubbelsläpp förra året (Ghetto Dictionary: “The Art Of War”, “The Way Of The Samurai”) . Där kunde man snacka om åthutning!
|
Författare: Aron Lahti
|
|
|
