| |
 |
Färdtjänsten i Linköpings kommun
|
|
Helene Andersson:
Det behövs en förändring inom färdtjänsten i Linköping. Som det är idag finns det inte nog med bilar och bussar och många av bussarna är nedslitna. Väntetiden kan vara lång och dessutom får man sitta i färdtjänstbilen orimligt lång tid och åka kors och tvärs genom hela staden innan man så småningom är framme vid målet, vilket för de allra flesta är fruktansvärt jobbigt.
|
En timme i färdtjänstbilen är inte ovanligt.. Resor som normalt sett tar 15–20 minuter. Man får sannerligen inte ha bråttom när man åker med färdtjänsten. Det finns äldre människor och andra handikappade som inte klarar av det lika bra som jag gör. De som är sköra och orkeslösa. Dem är det synd om.
Det bör påpekas att det finns en anledning till varför man blivit beviljad färdtjänst. Det är gamla, sjuka och handikappade människor, en del väldigt svårt handikappade, de som inte kan använda den vanliga kollektivtrafiken. Människor som är helt beroende av att färdtjänsten tar dem dit de ska på rätt sätt. Vi är alla tacksamma för att färdtjänst finns. Men vi är också beroende av att den fungerar för ett normalt fungerande liv. Den ska fungera bra i ett modernt samhälle.
Jag vill påpeka att det är människor ni transporterar, återigen ofta gamla, sjuka och handikappade människor. Som det är idag skulle man kunna tro att det är gods ni transporterar, där man packar ihop så mycket som möjligt utan den minsta tanke på vad eller vem det gäller. Därigenom skulle man på detta sätt få större vinst.
En vanlig färdtjänstbuss är utrustad för en vanlig lite mindre rullstol och en permobil. Sen är det fullt. Men enligt avtalen och SAMRES kan bussen ta tre rullstolar. Idag trycks det in både tre och fyra rullstolar och också ett antal gående och rullatorer.
Ibland när man ringer till Samres blir man dessutom automatiskt kopplad till Estland där vissa knappt ens förstår svenska. Jag vet inte hur många jag talat med, och hur tydligt jag än har pratat så har de inte förstått, utan missuppfattningar förekommer ideligen. För att inte tala om den nonchalans man möts av ibland.
Pengar i all ära men besparingar ska inte ske på bekostnad av människors hälsa. Då det blir vinter och kallt får de rullstolsburna sitta i bussen. Chauffören är tvungen att öppna tvärdrag för att kunna spänna fast rullstolen, vilket innebär att de handikappade nästan fryser ihjäl där de sitter i draget. Dessutom ska man komma ihåg att ofta har de svaga och sjuka redan nedsatt immunförsvar och kan lätt bli ännu mer sjuka om de utsätts för kyla.
Vilken annan målgrupp skulle foga sig i att bli så bemött. Tänk Er själva om det vore en vanlig taxiresa. Hur många kunder skulle vara kvar efter en tid? Inte många!
Men sjuka och handikappade människor kan man visst köra över på det sättet antagligen för vår beroendeställning och utsatthet. Det är alltid vi som ska stryka på foten när samhället ska spara. Antagligen för att ingen säger något.
Det är ett helt företag att ta sig ut ibland och fruktansvärt jobbigt. Det är många som inte får den träning de så väl behöver och inte ens kan ta sig utanför dörren därför att de inte orkar med allt detta. Dessutom finns det verksamheter bland annat inom vården som upplever i sin tur att deras verksamhet påverkas och styrs av färdtjänsten. Så ska det inte behöva vara och det samhället som behandlar sina sjuka och handikappade så är en skandal!
Här är mitt förslag till bättre färdtjänst:
1. Bryt avtalet med Samres eftersom de upperbarligen inte klarat av uppdraget. Låt istället taxibolagen eller kommunen utföra verksamheten. Jobben ökar i samhället samtidigt som vi behåller verksamheten i Sverige. Missuppfattningarna och misstolkningarna är kostnader som skenar i höjden och som inte alls är bra.
2. Fler bussar och bilar behövs än dagens 85 st. På sommaren kan man då skära ner på antalet bussar utan att det för den sakens skull ge vika på servicen eftersom det då också är färre resenärer.
3. Rullande schema på service på bussarna med jämna mellanrum så att inte problemet med nedslitna bussar uppkommer.
4. Planeringen på datan och i verkligheten skiljer sig idag, om taxichauffören kan tänka själv förstås. Ofta planerar Samres så illa att chauffören tycker det vore bäst att göra efter hans tidplan men också så att kunden inta ska behöva vänta så länge. Det här är också kostnader som man skulle kunna spara in på med bättre planering. Miljömässigt tjänar man på att planera resorna väl och inte köra extra rundor.
Därför vill jag ha mindre samåkning, bättre och smartare planering som ger därigenom mindre kostnader. Jag är övertygad om att en bättre och smartare planering av resorna där man inte packar ihop folk och rullstolar och mindre samåkning ger därigenom mindre kostnader. För som det är idag minskar kanske kostnaderna på kort sikt men ökar i det långa loppet. Ska man nå en hållbar budget krävs visserligen att kostnaderna ökar en aning den närmsta tiden men igengäld stabiliseras och sjunker med tiden.
5. Att alla chaufförer får gå en kort kurs för att lära sig kundernas säkerhet i bussen. Som det är idag är det oftast tidspress och platsbrist som avgör hur pass säkert chauffören sätter fast rullstolar, bl.a. bälten.
Helene Andersson
|
|
Publicerad: 2007-10-10 06:17
|
Skicka artikeln till en vän...
|
|
|
