| |
 |
IS:
I den svenska arbetskulturen har arbetstagarna av hävd varit objekt för uttag av skatter, avgifter, profiter och arvoden. Arbetsgivare, fackföreningar och skattmasar hade länge monopol på den inkomstkällan, men under den nyliberala eran i slutet av 80-talet kom diverse snyltare med i sällskapet. En "lyster" samling av headhunters, personalkonsulter, personkemister, personaluthyrare och andra marodörer på den sociala kompetensens område, invaderade arbetsmarknaden.
|
I kristider med hög arbetslöshet vågar sig dessa skumraskfigurer fram i dagsljuset. Fenomenet har säkert alltid existerat, men är format efter sin tid. Den villervalla som under 90-talet rådde på arbetsmarknaden skapade en perfekt miljö för olika typer av parasiter. Beslutet att tillåta privata arbetsförmedlingar gynnade tyvärr dessa lurendrejare, som nu lever gott på den kvardröjande arbetslösheten. Deras taktik följer det gamla mönstret: "Söndra och härska".
Nutidens snyltare profiterar på både arbetsgivare och arbetstagare, de försöker därför med alliansregeringens hjälp få kontroll över hela arbetsmarknaden. Arbetsgivarna påminns ständigt om det stora antal dåligt utbildade halvfigurer, som finns i landet och den därmed sammanhängande risken att få grisen i säcken vid en anställning. Arbetslösa itutas, i sin tur, att de saknar kompetens och inte duger ens för skitjobben i näringslivet. Och i kraft av självutsedd elit torgför så snyltarna flexibla lösningar på eländet. Rekrytering, urval, utbildning och uthyrning av arbetskraft för näringslivets behov är kärnan i snyltarnas koncept.
Affärsidéen går ut på att skapa barriärer kring jobben, som ingen slipper igenom utan att få sin integritet fördärvad. Snyltarna bedriver ingen sund företagsverksamhet och konsoliderar det allmänna översitteriet i arbetslivet. Ingen slipper undan. Folk som sätter sig på tvären hänvisar af efter en tid till tredje fasen i jobb-och utvecklingsgarantin d.v.s. till slutförvaring. Var och en kan förstå hur det blir om alliansen, dess arbetsförmedling och snyltarna lyckas genomföra sina idéer fullt ut.
De av alliansen omhuldade bemanningsföretagen ger gärna sken av att deras verksamhet är respektabel. Men arbetsgivarna får förutom lön till de inhyrda betala stora summor till dessa personalschakrare. I praktiken får emellertid "legohjonen" stå för fiolerna.
Offren riskerar dessutom att utsättas för dubbelt auktoritetsutövande och kan få både personalhallickarna och kunderna på halsen. Bemanningssnyltarna förstör ofta offrens självkänsla till den grad att de accepterar usla arbetsvillkor och löner.
För att nå sina syften bygger "bemanningsbranschen" stegvis upp en slavmoral som inte hör hemma i vår tid och som snarast skrämmer bort arbetsvilliga med den fatala följden att nödvändigt arbete i samhället inte blir utfört.
Är det inte hög tid att ta itu med alliansregeringens arbetmarknadspolitiska fasoner. Medborgarna är, som bekant, alldeles för lättskrämda och reagerar inte tillräckligt effektivt på detta märkliga trakasseri av folk blivit av med jobbet.
Sviterna av 90-tals krisen avklingar väl så småningom och då måste ockå snyltarna och alliansens skadegörelse på arbetsmarknaden röjas undan – hänsynslöst.
IS
|
|
Publicerad: 2008-01-10 06:05
|
Skicka artikeln till en vän...
|
|
|
