| |
 |
|
Forskare vid universiteten i Linköping och Uppsala har kommit fram till att norra halvklotets sjöar kan komma att släppa ut stora mängder koldioxid i atmosfären när klimatet blir varmare. David Bastviken forskare vid Linköpings universitet har tillsammans med en grupp Uppsalaforskare publicerat dessa rön i en artikel i tidskriften Nature.
|
Det forskarna har gjort är att uppskatta temperaturens effekt på insjöarna i det norra barrskogsbältet som löper genom Eurasien och Nordamerika. Resultaten publiceras på torsdagen i den vetenskapliga tidskriften Nature
Campus Valla forskning
Ett varmare klimat kommer att få jordens insjöar att släppa ifrån sig mer koldioxid till atmosfären. Inlagringen av kol i sjöarnas bottensediment är starkt temperaturberoende.
– Sjöar har en dubbel roll i växthusgassammanhang. Dels avger sjöar metan och koldioxid till atmosfären och fungerar därmed som växthusgaskällor i landskapet. Detta balanseras delvis av att en del av det organiska materialet i sjöarna inte bryts ned till metan eller koldioxid direkt utan istället lagras in i sedimenten och denna inlagring fungerar som en kolsänka, beskriver David Bastviken, forskare vid Tema Vatten.
Till och med våtmarkerna på Campus Valla är med på ett litet hörn när det gäller forskningen om de naturliga utsläppen av metan och koldioxid från vattenmiljöer. Sedan början av sommaren flyter en mängd hinkar omkring i parkdammarna och mängden växthusgaser som samlas i hinkarna kommer att mätas samtidigt som data om temperatur, lufttryck, nederbörd och solinstrålning samlas in.
Fullständigt klart
Hittills har det varit oklart vad det är som avgör i vilken utsträckning det organiska kolet ligger kvar på sjöbotten, istället för att brytas ned till koldioxid.
Men i en artikel i tidskriften Nature kan nu forskarna visa att inlagringen är starkt temperaturberoende, oavsett sjöarnas näringsinnehåll, geografiska läge eller sedimentens kemiska sammansättning.
– Med andra ord kommer sjöarnas roll som växhusgaskälla att förstärkas i ett varmare klimat medan rollen som kolsänka genom inlagring i sediment hämmas, säger David Bastviken.
Forskarna har gjort en uppskattning av temperaturens effekt på sjösedimenten i det norra barrskogsbältet, som löper genom Eurasien och Nordamerika och innehåller miljontals sjöar.
– Med utgångspunkt från de förutsägelser som klimatpanelen (IPCC) gör om temperaturökningen till och med 2100 tyder våra data på att inlagringen i boreala sjösediment minskar med 4 – 27 procent, vilket är betydande om man tänker på mängden sjöar, säger David Bastviken.
Inlandsvattnets roll
Inlandsvattnen spelar en betydande roll i det globala kolkretsloppet, trots att de endast täcker tre procent av jordens totala landmassa. Och deras roll kan alltså förväntas ändras med klimatförändringen.
– Studien illustrerar en viktig klimatåterkoppling där en temperaturhöjning som följd av mänsklig verksamhet resulterar i att även naturmiljöer börjar avge mer växthusgaser. Eller som i detta fall förlora kapacitet att ta upp och binda in kol. Studien bidrar också till den framväxande kunskapen om att sötvattenmiljöer har mycket större betydelse än man trott för växhusgasbalanser på jorden.
David Bastviken är också koordinator för studierna av vattenmiljöer i ett annat pågående projekt med forskare från fyra andra svenska universitet involverade:
– Där utgår vi från ett storskaligt perspektiv på de nya rönen och vill bland annat klargöra sjöars roll för skogslandskapets totala växthusgasbalans. Vi gör detaljerade undersökningar av kolflöden och växthusgasbalanser i de dominerande miljötyperna i skogslandskapet.
Projektet har genomförts i samarbete med forskare vid LiU och Uppsala universitet och finansierats av forskningsrådet Formas och Vetenskapsrådet.
|
| Tommy Pettersson |
Publicerad: 2010-07-23 09:04
|
Skicka artikeln till en vän...
|
|
|
