Ibland dyker politiska skiljefrågor upp från oväntat håll. Vem hade kunnat ana att plaskdammar skulle komma att bli ett laddat ämne?
Vad har Muharrem Demirok emot att det ska finnas vatten i plaskdammarna i Valla och Åbylund, förutom att det är ett socialdemokratiskt initiativ? Varför måste Demirok göra frågan om plaskdammar till partipolitik? För oss socialdemokrater är det allvarligare än så: vi vill göra det som är bäst för föräldrar och barn i Linköping oavsett vem som kommit med idén.
Om Demirok har andra idéer som är bättre lovar vi att stödja dem. Men då måste han komma med någonting annat än den sorgliga vattenspridare som Demirok ställde på plats i somras och kallade för ”vattenlek”. Nog för att det var vatten, men så mycket lekande barn syntes inte till.
Westman-Wernerska fonden delade i dagarna ut anslag på 36,5 miljoner. Som svar på en ansökan skriven av Birgitta Wallberg-Håkansson var fonden beredd att stå för renoveringskostnaden om kommunen var beredd att stå för driftkostnaden på 50 000 kronor. Här fanns en gyllene möjlighet att för en liten kostnad låta plaskis finnas kvar; något som borde finnas i en kommun som bygger för generationer och utvecklas mot framtiden. Demirok sa nej.
Samtidigt accepterar han att nämndens upphandlingar hela tiden blir dyrare än vad som avsetts. Politik handlar om att prioritera. Den borgerliga majoriteten i Linköping väljer en väg som leder till avveckling. De är inte beredda att satsa de resurser som krävs för att barnen i Åbylund och Valla ska få ha kvar sin plaskdamm.
Istället för att avveckla dem borde vi titta på möjligheter att utveckla plaskdammarna. En väl fungerande plaskdamm ökar områdets attraktionskraft och skapar förutsättningar för en meningsfull fritid för barn och barnfamiljer.
Jessica Ericsson, Andreas Berg, Martin Tollén
Valla socialdemokratiska förening
|
