Dags att omvärdera vår svenska försvarspolitik?
I ljuset av den senaste i raden av rysk expansions politik, så bör det ske en allvarlig översyn om vad den svenska försvarsmakten är på väg. Redan idag så saknas förmågan att försvara hela Sverige om vi ens kan försvara något av Sverige överhuvudtaget. Sverige borde ha lärt sig av historien och inte upprepa de misstag som 1925 års försvarsbeslut bidrog till. Då hänvisade man till Tysklands och Rysslands svaga ställning. 17 militära förband lades ned, värnplikten sänktes till 140 dagar och huvuddelen av de värnpliktiga överfördes till ersättningsreserven. Socialdemokraterna förutsåg en lång och varaktig period av fred.
Mycket av detta känner vi igen från vår egen närtid, stora förbandsnedläggningar under främst 90-talet av den Socialdemokratiska regeringen, vilket idag lett till allvarliga brister i förmågan att försvara oss. Nästa år kommer 8260 värnpliktiga att rycka in, vilket går att jämföra med 42 000 1990-91. Sverige borde ha lärt sig av 1925 års försvarsbeslut och veta att av framtiden kan man ingenting veta. Ytterst handlar det om att kunna skydda medborgarna och bevara demokratin och våra fri- och rättigheter. För att kunna behärska såväl landområden som luftrum och havsområden krävs det resurser och långsiktig planering. Ingen politiker ej heller något annan kan i dag deklarera hur den säkerhetspolitiska situationen ter sig om exempelvis 20 år.
Det har sedan Sovjetunionens fall 1991 varit regel att nedvärdera Ryssland. Under president Jeltsins tid ansågs dess ekonomi vara i "fritt fall" och dess krigsmakt under upplösning. Å andra sidan sågs Rysslands begynnande demokratisering som förhoppningsingivande. Denna syn måste ha bidragit till nedmonteringen av det nationella svenska försvaret.
Efter Putins tillträde som president har dessa förhållanden ändrats. Ordningen har återställts på demokratins bekostnad och ekonomin har avsevärts förbättrats. Ryssland börjar också kräva respekt från USA och EU. Ja, det visar tecken att vilja återta kontroll över de förlorade f d sovjetrepublikerna. Och Ryssland har under de senaste åren inte varit sena att utnyttja de vapen som står till buds. Olja – gas vapnet har redan sats in mot både Ukraina och emot Estland. Även den planerade ryska gasledningen kan ses som ett led i denna maktutveckling.
Eftersom Estland och de baltiska staterna tillhör EU och Nato så är det osannolikt att Ryssland planerar att återansluta dem, men med hjälp av de ryska minoriteterna kan de bidra till att destabilisera dessa länder. Annat förehåller det sig med Vitryssland, Ukraina och Kazakstan. I första hand verkar Ryssland vilja förhindra att dessa ansluts till NATO. På sikt skulle det kunna återta en betydande kontroll över dem - om än inte som under Sovjettiden. En världsrevolution med militära medel är ju inte aktuell. Det tycks snarare vara det förrevolutionära Ryssland, som skall återuppväckas. Samma sak gäller länder i Kaukasus, där Ryssland högst ogärna vill bjuda in västmakterna att ta över. Den konflikt som nu råder i den Georgiska utbryta republiken Syd Ossetien och i Abchazien, är bara en fingervisning om Ryssland nya starkare militära hållning.
Vidare så ger Rysslands nya utlovade satsning på Östersjöflottan en anledning till oro. Att de ryska sjömilitära stridsfartygen dessutom på nytt, för första gången sedan kalla kriget, skall bestyckas med kärnvapen är en högst oroande tendens. Dessa kärnvapenspetsar kommer även att placeras ut i den ryska delen av Europa.
Därför måste det ske en översyn om hur vårat svensk försvar skall se ut i framtiden, som det är idag så är Sverige inte i stånd att försvara sig själva, utan blir i en konflikt situation förlitade på t ex Nato. Ska Sverige fortsätta sin alliansfrihet så fodras en rejäl satsning på vårt svenska försvar. Annars återstår endast att så fort som möjligt ansöka om ett svenskt medlemskap i Nato.
Thomas Bystedt Fp Linköping
Vasavägen 37
582 32 Linköping
Tel. 013-482 28 43
|
